Hur slaktas KRAV-certifierade djur?
Jag hörde att det inte är någon större skillnad på slakt av KRAV-märkta djur och andra? Stämmer det?
Följ inlägget
0
följare
Som verkligheten ser ut idag föds djur upp för att bli mat. Vi tycker att det kött som äts ska komma från djur som har hanterats med omtanke och respekt för deras naturliga beteenden. Därför har vi också, till skillnad från EU-eko, regler för hur slakten ska gå till, så att djuren hanteras med omtanke hela vägen.
Syftet med reglerna för slakt är att KRAV-certifierade djur ska slaktas i en miljö som är så lugn som möjligt och i slakterier som är anpassade till djurens behov och beteende.
Ett KRAV-certifierat slakteri ska ha ett systematiskt förebyggande djurskyddsarbete för samtliga djur på slakteriet, med en djurskyddsansvarig som deltar i årliga möten på KRAV. Slakteriet ska också ta hjälp av oberoende rådgivare för djurvälfärd, för att kunna sträva efter ständiga förbättringar i djurmiljön och djurvälfärden.
För att minimera den stress som transporter av djur medför ser KRAV gärna att slakten sker lokalt, helst på den egna gården eller i närområdet. I dagsläget är detta dock inte möjligt i större skala, men det pågår en positiv utveckling mot allt fler småskaliga slakterier runt om i landet.
De KRAV-certifierade djuren ska hanteras lugnt och varsamt under pålastning, transport och avlastning på slakteriet, så att de stressas så lite som möjligt.
Djur kan stressas av oro från andra djur, starkt ljus, luftströmmar, buller och höga ljud, smärta, slag och stötar. Personalen ska ta hänsyn till detta och hantera djuren lugnt och systematiskt. De ska till exempel utnyttja djurens naturliga beteende för att driva dem och inte blanda etablerade djurgrupper med främmande djur. Elektriska pådrivare eller andra former av hård drivning är inte tillåtet. Det är också viktigt att djuren är sysselsatta. KRAV har regler för varje djurslag eftersom deras behov skiljer sig.
Inne på slakteriet ska drivgångarna vara utformade så att man utnyttjar djurens naturliga beteende. Det innebär bland annat att hålla samman gruppen, att låta djuren gå från mörker till ljus eller låta dem följa ledardjuret.
När de kommer fram till bedövningen ska de skyddas från stress genom avskärmning som hindrar obedövade djur från att se avblodning och vidare hantering av de slaktade djuren.
Att använda koldioxid som det görs idag, exempelvis vid bedövning av grisar, är inte helt optimalt. Forskning visar att djuren kan uppleva obehag av gasen. När det i framtiden finns bättre gasbedövningsalternativ än koldioxid i höga koncentrationer ska dessa användas.
Momenten bedövning och avblodning får endast utföras av personer som har kompetensbevis för detta. De ska omgående kontrollera att bedövningen fungerar och sedan ska djuret avblodas direkt. Slakteriet ska också kontrollera att djuret är helt avblodat innan det går vidare i slakthanteringen.
Att KRAVs regler följs kontrolleras årligen av ett certifieringsorgan. På de flesta slakterier gör certifieringsorganet också en extra oanmäld kontroll på slakteriet.
I dagsläget finns det inget bättre alternativ vid bedövning av grisar i grupp. Nackdelen är att grisarna upplever obehag innan bedövningen verkar, och KRAV vill därför gärna se att mer skonsamma metoder utvecklas. Vi följer aktivt utvecklingen på området.
Bedövning med koldioxid möjliggör att grisarna hanteras lugnt i grupp på slakteriet. Grisar som skiljs från sin välbekanta grupp för att bli bedövade enskilt blir mycket stressade.
Här finns två veterinärarbeten som sammanfattar bra både de studier som gjorts tidigare och möjliga lösningar framöver.
Bedövningsmetoder vid slakt av svin: en jämförelse ur djurvälfärdsperspektiv
https://stud.epsilon.slu.se/2417/1/wallin_j_100404.pdf
Gasbedövning av gris inför slakt : koldioxid eller alternativa gasmixturer?
http://stud.epsilon.slu.se/6711/
En del forskning pågår fortfarande med olika mix av gaser (CO2, Argon, N2, helium mfl) samt även med test (eller idéer om att testa) att använda först argon och sedan CO2 för att komma åt både problemen med aversion och bedövningsgrad (bägge frågor viktiga ur djurvälfärdsynpunkt).
Vi har dock inte kunnat se annat än att alla dessa tester och diskussioner fortfarande är på forskningsnivå. Så vitt vi har kännedom om det, finns inte argon eller mix av argon/CO2 tillgängligt för kommersiellt bruk och en del slakterier skulle också behöva få en annan utformning och utrustning för att klara bedövning med andra gaser. Men det är en viktig fråga och vi bevakar den.
efter nyss ha sett flera smygfilmade avslöjanden från Österrike och
Tyskland (visades på tv i något liknande som "uppdrag granskning"), som dokumenterade de otroligt plågsamma sista fem-sex minuterna av grisarnas liv vid slakten, tycker jag inte alls, att dina svar - som naturligtvis är till att försvara KRAV - är tillfredsställande. Du skriver skönmålande, att användning av "koldioxid som det görs idag, exempelvis vid bedövning av grisar, är inte helt optimalt", för att sedan fortsätta så här: "Forskning visar att djuren kan uppleva obehag av gasen".
Jag har till och med tre anmärkningar till bara dessa två satser och skall börja bakifrån:
(1) Att djuren kan uppleva obehag är absolut missvisande, eftersom de långsamt kvävs till döds med följd av vansinniga panikreaktioner. De försöker att andas, att få luft helt enkelt, försöker fly, hoppa i höjden helt i panik. Och efter några minuters dödskamp ligger kropparna sen på golvet.
(2) Att förskansa sig bakom "forskning", för att legitimera detta som lite obehag, talar tyvärr fullständigt emot alla KRAVs "krav" och förminskar därmed alla andra positiva bidrag.
(3) Detsamma gäller karakteriseringen av förgasningsmetoden som inte helt optimalt.
Hittills har jag i min okunskap om de verkliga förhållandena, inbillad mig att äta KRAVmärkt kött inte bara skulle garantera att djuren födas upp på ett försvarligt sätt, men självklar även att slaktningen sker efter etiskt försvarliga principer. Jag måste medge att jag är djupt irriterad.
Jag hoppas verkligen att du och i synnerhet de ansvariga för KRAVmärkningen skulle uppleva själva slaktningen innan de går med på att försvara en sådan djurplågeri.
Enligt forskaren Lotta Berg på SLU har alla bedövningsmetoder djurskyddsmässiga för- och nackdelar. När exempelvis bultpistol eller elektrisk bedövning ska användas måste grisarna skiljas från gruppen, vilket är väldigt stressande för flockdjur.
Koldioxidbedövning har fördelen att djuren kan hanteras i grupp ända fram till bedövningen, vilket gör att hanteringen av grisarna blir mycket lugnare. Fram till själva bedövningsmomentet är gasbedövningssystemen därför att föredra ur djurskyddsperspektiv, enligt Lotta Berg.
Hon skriver att det forskas på alternativa gasblandningar både i Sverige och utomlands, men ännu har man inte hittat något alternativ som fungerar.
Den 15 december efterlyste SLU en samlad satsning inom området. Läs gärna Lotta Bergs artikel om detta:
https://www.slu.se/ew-nyheter/2017/12/slu-efterlyser-mer-forskning-kring-grisbedovning/
Som jag skrev tidigare följer vi på KRAV forskningen inom området och hoppas att det går att hitta ett bättre bedövningsalternativ inom en snar framtid.